Bandvagn 206/208 (Bv 206/208) är ett terrängfordon för upp till 17 stridsutrustade soldater. Bandvagn 206 är grundversionen av Hägglunds bandvagnsfamilj med plastkaross. Det har tillverkats ett drygt femtiotal varianter av Bv 206, både militära och civila versioner. Gemensamt för samtliga Bandvagn 206 är en väldigt god framkomlighet i nästan all typ av terräng oavsett väderförhållanden. Bandvagn 206D som har dieselmotor heter i Försvarsmakten Bandvagn 208.

Historia

början av 1970-talet började Armén se sig om efter en ersättare till dåvarande bandvagnen Bandvagn 202/203. Bv 202 som Volvo utvecklat hade då varit i tjänst i ca 10 år. De nya kraven som ställdes på nästa bandvagn var bland annat högre lastkapacitet, bättre vägegenskaper, högre tillförlitlighet samt lägre underhållskostnader. Volvo och Hägglunds konkurrerade om kontraktet. Hägglunds storsatsade och hade 25 konstruktörer, 10 testare, 30 verkstadsingenjörer som tillsammans tillbringade 600 000 utvecklingstimmar till en kostnad av 200 miljoner kronor. År 1974 vann Hägglunds kontraktet. Tre provserier byggdes och i juni 1979 beställde Armén 3500 exemplar av bandvagnen och har sedan tilläggsbeställt ytterligare 1000 vagnar.[1]

År 1990 kunde Hägglunds i samarbete med Försvarets materielverk (FMV) presentera en bepansrad vidareutveckling av Bv 206, Bv 206S eller inom den svenska Försvarsmakten benämnd som Bv 308/309.

Genom försvarsbeslutet 2000 uppstod ett stort överskott av fordon inom den svenska Försvarsmakten. Fordon som stod i mobiliseringsförråd och knappt var använda. Dock så skulle Försvarsmakten skrotar ut en stor mängd fordon och materiel, där bland annat 1.850 bandvagnar och över 1.000 terrängbilar skulle skrotas. I riksdagen väcktes frågan om att överlåta överskottet till allmänheten, dock så beslutade regeringen att överlåtelser till enskilda personer inte är aktuellt. Det med bakgrund till att Försvarsmakten måste kontrollera vem mottagaren representerar, så att förnödenheterna inte hamnar i orätta händer. Därutöver måste vid varje enskild överlåtelse ett avtal skrivas som bland annat reglerar ansvaret för eventuella fel och brister. Till detta kommer att huvuddelen av de fordon som Försvarsmakten avvecklade var ålderstigna och tillverkade under helt andra miljökrav mot vad som gällde runt millennieskiftet.[2] Dock kom Försvarsmakten att överlåta ett flertal bandvagnar till civilförsvaret, bland annat till Vägverket (senare Trafikverket) och Svenska kraftnät.[1]

År 2010 påbörjade Svenska Kraftnät en uppgradering av ett antal bandvagnar, där Scandinavian Terrian Vehicles i Skellefteå fick i uppdrag att modifiera ett antal bandvagnar. År 2014 fortsatte Svenska Kraftnät att modifiera sina bandvagnar, där bland annat originalmotorerna från Ford och Mercedes ersattes med en M14-motor, en 4-cylindring dieselturbomotor från Steyr. Även ett alternativ med en kraftigare M16-motor, även den från Steyr, en 6-cylindrig motor med en effekt på 135 kW och vridmomentet 450 Nm. M14-motorn, med effekten 99 kW och vridmomentet 250 Nm, motsvarar dock originalmotorerna och ersätter dessa. De båda radmotorerna passar till bandvagnens 4-stegade original automatväxellåda. Lådans växellägen anpassades till den nya motorns varvtal, därmed undgår man de höga varvtal som krävdes av Fordmotorn vid växling.

Militäranvändning

Bv 206 är mycket lämplig för tjänst bland jägar-, spanings- och granatkastarförband då dessa soldater oftast opererar i vägfattig och svårtillgänglig terräng. Den låga vikten gör att den kan transporteras med en mängd olika transporthelikoptrar och flygplan och kan därmed även luftlandsättas. Bv 206 är ett amfibiefordon som kan korsa vattendrag, dock först efter vissa förberedelser.

Bandvagnen var ursprungligen tänkt att utgöra stommen i de svenska infanteri- och Norrlandsbrigaderna. Utbildningsåret 1978/1979 påbörjades omorganisationen från organisation 66 till organisation 77. Vid infanteribrigaden Närkebrigaden pågick utbildningen i tvåårsintervaller och 1982 var brigaden i stort sett utbildad enligt den nya organisationen - Infanteribrigad 77. Den nya fordonsmaterialen med bland annat Bandvagn 206 och pansarvärnsbandvagnen 2062 tillfördes dock först åren 1984–1985. Det med bakgrund att från 1982 tillfördes vagnarna i första hand Norrlandsbrigaderna.

Text från Wikipedia

Foto och skisser Mats Nässert  ©