Granatkastare m/41

är en granatkastare med 12 cm kaliber som används i den svenska Försvarsmakten. Varje pansarbataljon innehåller ett stabs-granatkastarkompani.

Granatkastare m/41 kan avfyra styrd pansarsprängvinggranat m/94 Strix som utvecklades som svar på den ökade bepansringen på slagfältet. Den består av tre delar: granat, banmotor (om skjutavståndet är över 4 km) samt utskjutningsdel. Granaten programmeras från måldatorn och när granaten har nått sin maxhöjd och separerats ifrån den eventuella banmotorn söker den av ett område på 150x150 meter med sin IR-sökare efter pansarmål och väljer ett passande mål med hänsyn till sin egen position och hastighet. Med hjälp av styrraketer styr den sedan till målet och utlöser sin RSV-laddning som penetrerar taket på fordonet.

Granatdelen väger 18,2 kg och är 84 cm lång.

Denna text är hätad fråb Wikipedia och är upphovsfri.

Foto: Mats Nässert ©

12 cm rökvinggranat FFV 266 (m/74)

12 cm rökvinggranat FFV 266 har konstruerats så att inner och ytterballistik överensstämmer med motsvarande sprängvinggranat. Härigenom uppnås god banöverensstämmelse med sprängvinggranat.

Rökvinggranaten består av följande huvuddelar

• Tändrör med bottenladdning

• Främre granatkropp innehållande

• Vridladdning

• Övertändningsdel bestående av

• Fördröjningssats

• Isärskjutningsladdning

• Anfyrning för röksats

• Fallskärm med fästanordningar

• Bakre granatkropp innehållande röksats

• Stjärtstycke med drivpatron

Funktion

Efter tempering skjuts rökvinggranaten på samma sätt som övrig ammunition till granatkastaren.

Tändröret startar när skottet avlossas. Då urverket gått den inställda tiden tänds vridladdningen och fördröjningssatsen i övertändningsdelen.

Gasen från den antända vridladdningen strömmar ut genom de två dysorna varvid granaten vrider sig 15-30 grader mot bantangenten. Därefter initieras isärskjutningsladdningen som delar granaten. Tack vare att granaten är snedställd av vridladdningen förhindras att huvudfallskärmen trasslar in sig i stjärtstycket. Den bakre granatkroppen faller mot marken bromsad av fallskärmen med stjärtstycket före.

Rökvinggranaten har full rökutveckling vid nedslag på marken och laddningen av rökmassa utvecklar effektiv rök i 4 minuter.

I museets samlingar finns den slutliga varianten av FFV 266 men även en tidig försöksmodell som hade produktbeteckningen FFV 266 S där bokstaven S innebär stjärtstycke av stål och rökutvecklingstiden var satt till 6 minuter. Det fanns en annan version med stjärtstycke av aluminium som hade produktnamnet FFV 266 T

Som man kan se så är de yttre skillnaderna mellan den slutliga 266 an och 6 minutersgranaten ganska tydliga, Anmärkningsvärt är att 6 minutersgranaten är målad och märkt med korrekt färg och korrekt egenskapsmärkning samt partinummer. Detta är ovanligt när det gäller försöksammunition . Granaten har partinummer 07171001 vilket innebär att granaten är sammansatt vid Zakrisdalsverken 1971 med löpnummer 001

Just denna 6 minuters rökvinggranat är skjuten och tillvaratagen på en förevisningsskjutning på kvarns skjutfält 1971

Av olika anledningar gjordes en del förändringar på denna modell vilket resulterade i anskaffandet några år senare av den serietillverkade 12 cm rökvinggranat m/74 vilket var ett bra tillskott som möjliggjorde rökskjutning med 12 cm granatkastare.

Denna granat är en av två kända bevarade 6 minutersgranater.

Jörgen Chevrell AM-sektionen

OBS: Museets samtliga minor, handgranater samt övriga ammunitionseffekter innehåller INGEN sprängmedel eller annan pyrotekniska medel. Det är av karaktären BLIND, ÅSKÅD och ÖVNINGS utan laddning. Det är med andra ord helt ofarliga.