Krigstryckeri 4 • KT 4

I närheten av det nostalgiska lantkaféet i Ör, invid vägen till Ormesberga, låg en väl kamouflerad berganläggning. I dag är berget tömt på innehåll och ingången går inte längre att urskilja, allt är avvecklat och plomberat. Förmodligen tillkom anläggningen under andra världskriget och utrymmena användes till att lagra stora mängder ammunition. Nya riskbedömningar och erfarenheter från olyckor utomlands medförde att vissa ammunitionslagringsplatser av denna typ inte ansågs tillräckligt säkra. En explosion kunde få förödande effekter där bergstaket helt enkelt sprängdes bort samt att ingångsöppningarna drabbades av så kallad genomblåsning. Lösningen i de fall där säkerheten bedömdes som otillräcklig var en ökad decentralisering där ammunitionen i stället överfördes till mindre betongförråd. Denna spridning medförde mindre riskområden samtidigt som bevakningen komplicerades. Det stor antalet förråd som krävdes kunde ibland leda till problem eftersom tillgången på obebodda områden kunde vara begränsad i vissa delar av landet.

Berget i Ör kom därför senare att inrymma ny verksamhet. Lantmäteriet har en speciell försvarssektor som i krig är ålagd att förse försvaret med kartmateriel. Krigstryckeriorganisationen (KTO) tillkom i början av 1900-talet och fick sin slutliga utformning med de så kallade bergstryckerierna under 1960- och 1970-talen. På tre platser i Sverige förbereddes tryckerier i bergrum som efter mobilisering snabbt kunde ta emot beställningar och leverera önskat kartunderlag till olika förband. Ända till slutet av 1990-talet hölls en mycket hög beredskap, men KTO var dimensionerad för armé på 20-30 brigader vilket tillsammans med en förändrad omvärld krävde en omorganisation. Försvarsmakten beslutade 1999 om ett avvecklande av bergstryckerierna och detta arbete slutfördes 2002. Anläggningen i Ör, benämnde KT 4, utgjorde ett av dessa tre så kallade krigstryckerier. I stället för ammunition lagrades stora mängder papper, kemikalier och annan utrustning som krävdes för att producera kartor och sjökort, även ransoneringskuponger kunde tryckas. I berget förvarades samtliga tryckoriginal över södra Sverige, vilket innebar ett mycket omfattande kartmaterial.

En gång om året genomfördes provtryckningar för att testa utrustningen och nödvändigt underhåll utförde. Tryckpressarna av märket Roland Ultra var samtliga utom en från 1950-talet och det blev allt svårare att hitta personer som kunde hantera tekniken, dessutom var reservdelsbristen påtaglig. Vid en veckolång övning 1995 med temat ”försörjningen med grafiskt materiel vid höjd beredskap” undersöktes om de substitut som framställts i Sverige i fråga om tryckfärg, grafisk film och tryckplåtar etcetera, höll måttet. Ett antal tidningar och broschyrer trycktes och ett samarbete med Smålandsposten upprättades eftersom deras tryckeri även hade beredskapsuppgifter. De inhemskt producerade substituten fungerade väl, en av de ansvariga tryckarna vid övningen var 77 år, vilket belyser det faktum att få personer behärskade den ålderdomliga tekniken. Varje bergstryckeri had en en civil värd, ett tryckeri vars personal var krigsplacerad vid anläggningen. Omkring 100 personer hade krigsuppgifter knutna till tryckeriet i Ör, den civila värden kunde skifta överöver tid beroende på omstruktureringar av företagen. Tillförd personalstyrka ingick i följande kategorier: ledningspersonal, tryckare, kopister, packare samt kryptopersonal. Inne i berget fanns verkstäder, kök, kraftförsörjning, hygienutrymmen etcetera, vilket medgav en viss grad av självförsörjning.

Denna text är hämtad ur boken Kalla krigets Kronoberg och är inte i sin helhet. Du som blir kittlad kan med fördel köpa boken och då fördjupa dina kunskaper. Hur du köper boken framgår på sidan Anläggningar i Småland. Denna bok bör inte saknas i något hushåll.

© Texten är publicerad med författaren Samuel Palmblads tillstånd.